Att se Paris eller vara i Paris

Det finns två sätt att få kunskap på säger Henri Bergson, den ena medför att man kretsar kring fenomenet, den andra att man går in i det.

Om den ena slags kunskap säger han att den stannar i det relativa och om den andra där det är möjligt, når det absoluta. Det kommer därför inte bara att handla om två sätt att förhålla sig tiden på. Det kommer också att handla om två sätt att förhålla sig till livet, till tillvaron och den yttre världen på.

Som exempel pekar han på att man kan besöka Paris på två sätt; Man kan resa till Paris och ha sett allt. Man kan ta en mängd fotografier och filma med sin videokamera osv. och så åker man hem och har egentligen inte fått så mycket mera ut av resan än om man hade sett ett TV-program om Paris.

Men, säger Bergson det går också att vara i Paris. Det går att uppleva Paris hvilket inte är det samma som att se Paris. Man kan andas in atmosfären, man kan vara närvarande med alla sinnen och på så sätt uppleva staden..

På samma sätt kan vi förhålla oss till så mycket; vi kan vara i och omedelbart uppleva eller vi kan stå utanför och vara betraktare som analyserar mäter och väger.

Problemet med att vara åskådare eller deltagare har fängslat många och beskrivits på olika sätt. Två vanliga bilder handlar om älven och tåget. Man kan vara den som står på perrongen och låter tågen susa förbi men aldrig vågar kliva på eller man kan vara den som står vid älven och betraktar men aldrig vågar slänga sig i.

För en del kan det bli så att det är själva livet som passerar förbi, man blir åskådare till sitt eget liv utan att våga leva det. Den existentiella känslan av meningslöshet blir ofrånkomlig.

Så är vi människor olika, några förblir åskådare med allt vad det innebär, andra vågar hänge sig och kliva på tåget eller kasta sig i vattnet. Bli deltagare.

Varför blir vi så olika i detta allra viktigaste förhållningssätt till livet? Jag kan inte se annat än att det har sin orsak i hur vi lyckats skapa vår personlighet, hur vi har format vårt förhållande till livet de andra och oss själva. På vilket sätt vi har kunnat födas in i livet som jag beskrev i mitt förra inlägg. "Att födas in i livet" http://www.anfinset.se/279100268/1510020/posting/att-f%C3%B6das-in-i-livet

De som upplever sitt utanförskap som ett existentiellt problem vill gärna förändra det. Det är också möjligt att göra genom en lång process där man tar upp sig själv till revidering. Problemet är bara att den som bara kan se Paris också är den som helst förhåller sig till tillvaron med sitt intellekt och sin prestationsförmåga. Det går lika lite att prestera att vara i Paris som det går för den med högt blodtryck att prestera ett lågt.