Evolutionsläran och den religösa fundamentalismen

Charles Darwin publicerade ”Origin of Species” 1859. Evolutionsläran var skapad och kom att prägla all efterkommande biologisk forskning. Samtidigt präglades flera andra vetenskaper på ett genomgripande sätt. Filosofer som Nietzsche, Bergson och Heidegger präglades av den förändring som uppstått i och med att vårt ursprung och våra drivkrafter nu bara kunde förstås i ljus av vår biologiska historia. Sigmund Freud formade psykoanalysen ut i från idén att det finns en inbyggd konflikt i oss mellan de djuriska drifterna och det typiskt mänskliga, det kontrollerade och sublimerade.

Det är möjligt att man med visst fog kunde tala om en teori fram till Watson och Crick upptäckte DNA molekylen i 1952. Därmed var emellertid varje tvivel borta och vi måste därefter tala om evolutionsläran som en sanning som är lika självklar som att jorden är rund. Bevisningen ackumuleras för varje år som går. Stora delar av biologisk och medicinsk forskning har evolutionsläran som sitt fundament. Att tänka sig en forskning kring celler, celldelning och därmed cancer utan detta fundament är i dag en omöjlighet. Ändå är det många som motsätter sig denna sanning. Orsaken är i de flesta fallen av religiös karaktär. Man vill inte acceptera att skapelseberättelsen inte har någon giltighet och man vill inte acceptera att det inte behövs någon allsmäktig skapare för att förklara varför vi och allt annat biologiskt liv finns till. Man kan säkert behålla en föreställning om en Gud ändå om man vill men det blir svårt att hävda något fundamentalistiskt synsätt. Ett liv efter detta kan man säkert också hoppas på men knappast den himmel med det innehåll som får självmordsbombare att hoppas på en belöning som ger tillräcklig motivation till att utlösa sprängladdningen.

Den enkla slutsatsen blir att den religiösa fundamentalism som är orsaken till mycket av det krig och elände vi ser i världen i dag bäst skulle kunna minskas genom en förståelse av evolutionsläran. Att undervisa i skolorna världen över om evolutionsläran och beskriva den som en sanning och inte som en teori eller en tro borde vara en självklarhet. Så är det emellertid inte. I många länder är det mer eller mindre förbjudet att undervisa om evolutionsläran och i övrigt grumlas ofta budskapet genom att man samtidigt envisas med att framföra ”Intelligent design” som ett alternativ. Det finns också pedagogiska svårigheter i och med att det är svårt att få eleverna att förstå principerna. Speciellt nämns att det är svårt att få elever att förstå hur de enorma tidsspann det handlar om bara kräver mycket små variationer för att hålla utvecklingen i gång. För att få detta förklarat för sig kan men läsa Richard Dawkins böcker Det själviska genet och Den blinda urmakaren.