Vår farliga hjärna

I dag läste jag i norska Aftenposten en artikel med titeln "Den farliga hjärnan".

Den handlade om att vi nu kan förstå mycket av vårt tänkande, våra handlingar och känslor med hjälp av modern hjärnforskningsteknologi. Vi skall inte tro att vi har en fri vilja, allt vi gör är bestämt av det vår hjärna hittar på "-så når du tenker på sex, lyser det opp der, mens du tenker på mat er det andre områder som er aktive. Som om menneskesinnet var en jukeboks, som bare spilte med etter hvilke knapper det ble trykkt på." Allt det som vi i vår omnipotens gör att vi anser oss som så mycket högre stående än djuren är i verkligheten ganska illusoriska. "Og hjernens funksjon er biologisk, vi har ikke fått den for å filosofere. Mange av dens merkverdigheter kan forklares ut fra dette."

Vår farliga hjärna gör som den vill och vi har inte mycket att säga till om

Det finns många som resonerar i dessa banor i dag, men de tycks glömma bort att den klyfta som beskrevs för 100 år sedan mellan sådan biologisk kunskap och vår faktiska upplevelse fortfarande består. Mitt medvetande och min självupplevelse kan fortfarande inte förklaras biologisk. Hela min inre värld som jag lever i med mitt minne av det förflutna och min förväntan inför framtiden kan hjärnforskaren inte förstå så mycket av genom att studerade bilderna på sin scanner. Själva sin egen medvetna upplevelse när han betraktar datorbilderna och anser dom vara spännande och intressanta kan han inte begripa sig på.

Det är som med en dator, hur mycket man än förstår av datorns hård och mjukvara är detta inte till någon hjälp för att förstå den dikt Anna skriver i sitt Word program