Varat

Och var skal vi så placera denna vår inre värld så som jag beskrivit den tidigare. Uppenbarligen kan vi inte placera den i rummet, för i rummet finns bara ting. Vad den nu än är så er den inte en ting eller ett föremål. Tiden kan vara en dimension. Men den vanliga klocktiden bevarar inte något av det förgångna i sig och den sträcker sig definitivt inte in i framtiden. Så det måste bli en egen dimension som vi inser bara kan finns i ett medvetande som med sitt minne kan bevara något av det förgångna i sig. Med sin förväntan om framtiden kan medvetandet också göra sig en föreställning om det som skal komma.

Ett sådant medvetande kan vi i princip ana hos djuren. Men det medvetande med förmågan att skapa en så rik och mångfacetterande inre värld som jag beskrivit, måste vi anse att vi människor är ensamma om. Detta blir med andra ord till en inre dimension som är en sammansättning av klocktiden och den yttre tingliga världen. Det är denna dimension som fenomenologin och existentialismen betecknar som VARAT.

Efter som jag aldrig kan vara den andra måste jag erkänna ett jag aldrig helt kan få veta hur hans inre värld ser ut. Det finns en ganska oöverstiglig mur mellan oss när det gäller detta även om vi nog kan ana hur det kan se ut bak muren. Med hjälp av språket kan vi förmedla våra upplevelser till andra men den andra kan bara bilda sig en uppfattning ut i från hur han upplever världen. Vi kan enas om att en blomma är röd men vi kan alldrig veta om vår upplevelse av den röda blomman är den samma.

Nu läser jag Håkan Nessers bok Levande och döda i Winsford.

Maria betraktar sin hund Castor: "-det skulle vara så intressant att få titta in i hans huvud en stund, så intressant att få vara hund i stället för människa. Om så bara för några ögonblick. Det är också tänkbart att det skulle innebära en utomordentlig skrämmande upplevelse."

Överför djuren blir det här hindret ganska absolut. Vad vi kan tro i vår omnipotens om hur mycket vi kan komma till att få veta i framtiden, om vårt universum och om de minsta partiklarna så er det en sak vi måste erkänna: Vi vill aldrig få veta hur djuret upplever världen. Av alla fenomen som vi inte kommer att få veta något om står detta överst på listan.