Att födas in i livet

Jag har aldrig upplevt det omedelbara- och därför har jag enligt den gängse innebörden av ordet, aldrig levat”

   ”Problemet med mig var att jag aldrig kunde födas in i livet”

”Jag upplevde aldrig glädjen av att vara barn”

”Jag var alltid, alltid utanför mig själv”

     (Sören Kierkegaard, dansk filosof 1813-1855)

Kirkegaard säger också att eftersom han inte kunde födas in i livet och därmed inte leva det blev han tvungen att skriva och filosofera i stället.

Problemet med att födas in livet kan visas med en bild. Det är en bild av en bro. Här utgår jag från bilden av en gammaldags kärnfamilj, men bilden går lika så bra att använda där rollerna är motsatta eller där föräldrarna är samkönade. Det handlar med andra ord inte om kön utan om de roller föräldrarna spelar inför sitt barn.

På bilden står moder och barn på den ena sidan. Deras symbiotiska relation är ännu stark. På den andra sidan bron står pappa och representerar sig själv och de andra. Barnet måste för att födas in i livet, gå över bron. Vi får med en gång en mängd scenarier i huvudet.

Mamma kan säga: ”Ja gå du bara., det är inte farligt och du kan komma tillbaka till mig om du blir rädd”.  Pappa kan säga: "Kom du bara, det är inte farligt. Jag tar emot dig".

Bilden är den trevliga ideala och möjligen orealistiska och utopiska.

 Vi kan tänka oss en annan bild med dystrare färger och en farlig fors under som visar på en större dramatik och ger en känsla av hur farligt det kan vara att försöka ta sig ut i livet.

Mamma kan hålla tillbaka och säga: ”Bry dig inte om honom det är bättre att vara här hos mig.”

Hon kan hålla tillbaka med den ena handen och knuffa med den andra i en typisk dubbelbindning.

Hon kan säga när barnet har tagit några steg: ”Nu får du inte komma tillbaka, nu har du gjort ditt val”.

Pappa kan stå på den andra sidan och ta i mot och säga: ”Kom du bara det är inte farligt”.

Men han kan också stå halvt bortvänd och se likgiltig ut. Han kan se hotande ut eller han kan ställa villkor som gör det hela omöjligt. Möjligheterna i denna bild är oändliga och kommer att prägla det sätt barnet tar sig ut i livet på eller mer eller mindre misslyckas med det.

De överlevnadsstrategier som utvecklas och hur barnet formar sin karaktär kommer att vara bestämt utifrån hur det lyckas ta sig över bron.

En man som gick med svåra självmordstankar sade: ”Jag har blivit stående mitt på bron och det är lika så bra att jag hoppar i älven.”

 Det ideala är ju att kunna gå över på ett okomplicerat sätt. Trygg på att bli mottagen på den andra sidan och att på vandringen behålla sin egenart utan att göra våld på den. Att bli tillräckligt lik för att kunna bli accepterad, men också bli respekterad för det som är en själv. Det är inte många som kommer över bron på det sättet. Det är kanske en utopi i verkligheten som ingen helt kan uppnå. De flesta av oss blir tvungna att ge upp för mycket av oss själva och bli lik de andra för att passa in.